Gestad socken gränsar i norr till Bolstad socken (Melleruds kommun), i väster mot Brålanda och i söder mot Frändefors. Socknen är smalast i sydost. Den östra sidan är en kuststräcka mot Vänern. Norrut breder socknen ut sig och omfattar en bit av Dalboslättens fullåkersbygd. I söder går åkermarken på vissa håll nästan ända fram till vattnet men huvudsakligen består det strandnära landskapet av blandskog och klippor. In mot väster blandas åkermark med barrskog och mossar innan den stora slätten tar vid. Socknen omnämns i ett brev från 1346 i formen Gazstadnum. Namnet Gestad tror man kommer från det forntida mansnamnet Geiter. Jordbruksbebyggelsen som man kan se den idag speglar främst tiden efter laga skiftet och fram till omkring 1940 och ligger mestadels spridd i landskapet som ensamgårdar.
Bebyggelsemiljöer
Det finns några platser i sockenen med mer samlad bebyggelse. Utmed Gestadvägen finns det på några ställen bebyggelsemiljöer som har utgjort små centra ungefär fram till 1900-talets mitt. I Åstebo fanns exempelvis mejeri, skola och post.
Vid Timmerviks kyrka ligger några mindre stugor efter vägen och alldeles i närheten, i Kättarebol, fanns en affär fram till 1970- talet. På 1940-talet fanns det sju lanthandlar i socknen. Utmed vägen placerades också i äldre tid de riktigt enkla byggnaderna för egendomslösa. Ett exempel på detta är ryggåsstugan vid Timmervik 1:32 ”Sven i Lias stuga”.
Gestad socken utgörs av ett jordbrukslandskap som är präglat av närheten till Vänern. Fram till förra hälften av 1900-talet yttrade sig denna prägel genom möjligheten till transport och fiske som vattnet gav. De gårdar och byar som låg närmast Vänern hade sina utmarker på bergs- och hällmarkerna närmast vattnet. Här låg små fisketorp och backstugor. På några platser där den odlingsbara marken går ända ner till stranden ligger även gårdsbebyggelsen alldeles vid vattnet. Sikhall var tidigare en viktig hamnplats där det finns ett byggnadsminnesförklarat f d spannmålsmagasin från 1874.
Kring hamnen i Sikhall uppstod något av ett centrum vid 1800-talets andra hälft. Här fanns tegelbruk, varv och affär. Passagerarbåtar lade till här fram till 1920-talet och fraktbåtar ytterligare en tid. Vid Bratteviken fanns ett litet fiskeläge och vid Jonasnäbben fanns en hamn där båten ifrån Vänersborg kunde lägga till för frakt av personer och varor. Längst ut vid vattnet fanns små fiskestugor för övernattning. En av sommarstugorna vid Sandviken lär vara en ombyggd sådan fiskestuga.
Hamnmiljö vid Jonasnäbben
Lövås egendom ligger i socknens norra del. Den var tidigare säteri och hemvist för olika adelssläkter och har varit den dominerande gården på slätten. Här bodde karolinen och friherren Erik Axel Roos (1684-1765) som var landshövding i Älvsborgs län. På Lövås marker, ca en kilometer söder om Gestad kyrka, finns vid Murängen lämningar efter vad som antas varit ytterligare en tegelkyrka från 1200-talet. Platsens och byggnadens historia är oklar liksom den förmodade kyrkans status som eventuell socken- eller gårdskyrka.
Lövås säteri
Det finns några kvarvarande lantbruk i drift. Flera av gårdsmiljöerna har styckats av från den brukade marken och används numera som bostäder året runt eller enbart sommartid. En hel del gårdsmiljöer är övergivna och förfaller. Av den stora mängden torpmiljöer som fanns under 1800-talet är många borta, andra har blivit sommarstugor eller står öde. Det har också byggts endel villor under senare hälften av 1900-talet som inte tillhör jordbruk. Befolkningen som arbetar på annan ort har ökat i socknen.
Vid mitten av 1960-talet när centraliseringen av samhället var i full gång och bilismen hade fått genomslag minskade de sju lanthandlarnas antal till fyra och de gamla folk- och småskolorna i Gestad och Brålanda ersattes av låg- och mellanstadieskolan i Skerrud. I dag finns ingen affär kvar i Gestad socken men skolan är i full verksamhet.
Sommarstugorna
Området närmast Vänern präglas numera till stor del av sommarstugeområden. Kring 1930 började bönder stycka av mark vid vattnet för att sälja till fritidshusbebyggelse. Tidigare var kuststräckan här ett populärt utflyktsmål med båt för Vänersborgarna men nu låg det i tiden att bygga sommarstugor. Under mellankrigstiden reglerades arbetstiden och lagstadgad semester infördes. De gamla fiskartorpen vid vänerstranden blev attraktiva sommarhus och de nybyggda sommarstugorna placerades så nära vattnet som möjligt. Efter 1960-talet var det inte längre tillåtet att bygga med strandläge på grund av strandskyddet som omfattar 300 meter. Efter denna tid ligger många av sommarstugorna eller sommarstugeområdena exakt på denna gräns. Etableringen var intensiv. Stugtomter styckades av från gårdarna och till och med hela gårdar styckades upp i små tomter i några fall. Större planlagda fritidshusområden bildades också även innanför strandskyddet till exempel vid Sikhall.
Sommarstuga vid Vänern
Till startsidan