Bebyggelsemiljön omfattar Tunhemsslätten från kyrkan och prästgården upp till Nygårds egendom. Miljön ingår i område av riksintresse, PK 17 Västra Tunhem.
Tunhemsslätten är en av landets största sammanhängande slätter och en utpräglad kulturbygd. Utmärkande för landskapsbilden är kontrasten mellan den vida slätten och den tvärbranta skogsomkransande platåbergsranden vid Halle- och Hunneberg Här finns många fornlämningar som visar bygdens centrala betydelse under förhistorisk tid. Bebyggelsen härrör huvudsakligen från 1700- och 1800-talen och består av de större herresätena Forstena, Nygård och Bryggum, mellanstora gårdar utspridda på slätten, bebyggelsesamlingarna Hol och Åsen vid vägen mellan Vargön och Trollhättan samt Floget vid rasbranten av Hunneberg.
Byggnaderna och övriga anläggningar återspeglar hela den sociala skalan och spänner över olika näringsgrenar.
Adelsläktena hade länge en dominerande ställning i trakten, som i och med Karl XI:s reduktioner 1692–1696 avtog. De ägde mycket mark och uppförde ett antal herresäten. Forstena (Forstena 1:2) är känd från medeltiden och ägdes under lång tid av den Torstenssonska släkten. Efter reduktionen 1693 var godset landshövdingebostad under fem år. Därefter fungerade det som militärboställe fram till 1866. Nygård (Nygård 2:14, 2:7, 2:11 ) uppstod genom delning av Forstena 1551. Göran Torstensson var den förste ägaren av egendomen. 1773 köptes Nygård av grosshandlare Peter Samuel Bagge, som anlade ett kalkbruk som bl a levererade stora kvantiteter till kanalarbetena i Trollhättan. Överste Nils Ericson var under senare tid ägare till Nygård. Han startade upp industrierna i Vargön och var öfvermekanicus vid arbetena av 1844-års slussar i Trollhättan. Den tredje större egendomen på slätten är Bryggums säteri (Bryggum 11:5) som på 1500- och 1600-talen ägdes av Forstenasläkten. Bryggum var tidigt ett viktigt centrum inom Tunhem, bl a som ett led i postförbindelserna.
Kalkbrytningen vid Nygård och längs berget söderut utvecklades kraftigt under 1800-talet och brytningen pågick fram till år 1950 då den sista ugnen brändes. Hela bergssidan och rasbranten längs Hunneberg från Nygård och fram till Prästeklev bär spår av denna verksamhet med stora schakter in i berget och med slagghögar samt mer eller mindre raserade ugnar från kalkbränningstiden.
Arbetarna vid Kalkbrotten uppförde sina små bostäder strax söder om Nygårds egendom på Hols bys allmänning och prästgårdens ägor De mycket tättliggande stugorna byggdes på den icke odlingsbara rasbranten. Det ger en god inblick i de obesuttnas byggnadsskick och livsvillkor under 1800-talet och början av 1900-talet. Bebyggelsen kallas idag för Floget.
Strax nedanför och väster om det s k Floget ligger Hols by. År 1546 bestod byn av tre hemman och något senare tillkom ytterligare ett hemman Efter jordregleingsformen "Laga skifte", som genomfördes under åren 1833–1835, låg tre gårdar kvar på den gamla byplatsen medan de övriga gårdarna låg utskiftade över hela den forna byns odlingsbara mark.
Söder om Hols by ligger Västra Tunhems kyrka (Tunhem 2:1) med anor från 1100-talet. Den har byggts ut i olika omgångar, dels på 1400-talet och ytterligare en gång på 1700-talet. Tornet uppfördes 1810. Kyrkan har genomgått tre restaureringar på 1900-talet.
Prästgården låg ursprungligen strax söder om kyrkan men sedan den bränts av danskarna i samband med "Brännefejden" 1612 uppfördes en ny prästgård vid ett mer skyddat läge ca 500 meter sydost om kyrkan. Den nuvarande prästgården (Tunhem 1:42) härrör från 1722 och är med sina välbevarade byggnader en av landets bäst bevarade prästgårdsmiljöer.
Området kring prästgården bär många spår från forntida verksamhet, bl a gravfält och fornåkrar, samt från 1700-talets landskap, där t ex Tunhems ekhagar visar på gamla ängsmarker. I Tunhem hade man ett tvåsädessystem, d v s ett år såddes åkern och ett år låg den i träda, till skillnad från övriga Älvsborg där det har varit vanligt med ensäde. Åkrarna var uppdelade i små tegar och betet ägde i huvudsak rum uppe på Hunneberg.
Strax väster om prästgården ligger hembygdsgården (Tunhem 1:40), som bl a består av den f d södra skolan som stod färdig 1846 och användes fram till 1930 då Mulltorps skola byggdes. När hembygdsföreningen bildades 1936 fick de disponera byggnaderna. Senare har fler byggnader tillkommit, t ex spannmålsmagasinet och "Jungfrulyckan".
äöå
Miljön ligger i en av de fornlämningstätaste socknarna i Västergötland. Den visar på en kontinuerlig bebyggelse och olika näringsgrenar finns representerade.
Inom bebyggelsemiljön är följande fastigheter redovisade som enskilda objekt av kulturhistoriskt värde:
Hol 1:18
Hårrum 1:1 (Västra och Östra torpet
Inom bebyggelsemiljön tillmäts följande fastigheter ett miljöskapande värde:
Artorp 1:3, 1:8, 1:22, Forstena 1:7-1:9, 2:5, 2:9, 2:11
Fristorp 1:17, 2:21, 3:5-3:7
Hol 1:4, 1:13, 1:18, 1:22-1:26, 2:2, 2:3, 3:24, 3:25, 3:34, 4:18,
5:1, 6:1, 11:1, 13:1, 18:1, 19:1, 23:1, 23:2, 25:3, 25:4, 26:1, 27:1, 28:1
Hårrum 1:1 (huvudgården)
Kroken 1:2, 1:10,
Multorp 1:2
Nygård 2:3, 2:4, 2:8, 2:9,
Tunhem 1:1-1:4, 1:6, 1:7, 1:15-1:18, 1:20, 1:21, 1:23-1:26, 1:28, 1:30, 1:3-1:36, I :38, 1:39
Tunhems-Näset 2:1.
Till startsidan
|
ÄLVSBORGS LÄNSMUSEUM VÄNERSBORG 1999 REVIDERAD 2000 |