Brålanda sockenbeskrivning

Brålanda socken ligger i Sundals härad och gränsar till Frändefors socken i söder, Gestad socken i öster och i väster Sundals-Ryrs socken.
Socknen ligger till allra största delen på Dalboslätten med talrika små skogspartier och träddungar. I socknens östra del finns även torvmossar, bl a Ske mosse, som även går in i Frändefors socken. Det största vattendraget i socknen är Frändeforsån.
Ortsnamnet Brålanda förekommer i en köpehandling från 1382 och skrevs då Bralanda. Det syftar troligen på läget av stamhemmanet vid en bro över Frändeforsån.
Många gravar från järnåldern har hittats på ett flertal gårdar i socknen, bl a Höga, Thån och Dyrehög.
Trakten är en utpräglad jordbruksbygd med stora åkerarealer och ganska lite övrig mark. Jorden består av lera och sandblandad svartmylla. Omkring sekelskiftet 1900 bestod 80% av marken i Brålanda av åker.
Slättbygderna på Dal har dominerats av jordbruk och under mitten av 1800-talet utgjorde havren den större delen av spannmålsproduktionen. På 1840-talet kom en mer organiserad havreexport igång med avsättning utomlands. Detta berodde främst på Englands ökade efterfrågan på havre i och med industrialiseringen. Under denna tid uppstod ett välstånd på de medelstora gårdarna.
Eftersom socknen har dominerats av jordbruket har här inte funnits någon större eller omfattande industriverksamhet. Det var först i slutet på 1800-talet och i början av 1900-talet som ett fåtal industrier etablerade sig, huvudsakligen mejerier, slakterier och snickerier. Det är livsmedelsindustrin som har satt sin prägel i socknen. Det är främst i samhället Brålanda som industrierna har lokaliserat sig. Orten har under långa tider varit ett centrum för Dalboslättens jordbruksnäring. Den växte upp kring järnvägen som haft en stor betydelse för kommunikation och handel. Järnvägen anlades i slutet på 1870-talet, med syfte att frakta bergslagsmalm ner Göteborg. Spannmålsexporten i Brålanda var den största utefter hela järnvägslinjen och här fanns stora spannmålsmagasin. 1969 etablerades Toppfrys, med en produktion av djupfrysta grönsaker, som blev samhällets största industri. På senare tid har det även etablerats andra typer av industri, t ex kemisk industri.
Brålanda socken har haft en bondebosättning i minst 4000 år. Det har i socknen inte förekommit byar på samma sätt som på andra håll i landet. Bebyggelsen var mer utspridd här. Hemmanen omfattade större arealer här än på andra slättbygder. På 1500-talet började man dela hemmanen på mer än en ägare och brukare. Följden blev till storleken mindre byar. Vid laga skifte fick en stor del av ägarna flytta ut med sina hus på de tilldelade markerna. I mitten av 1800-talet släpptes hemmansklyvningen fri och i samband med den starka befolkningsökningen ledde det till en ökad småbrukar- och tillhörande torpbebyggelse. Vid emigrationen och befolkningsminskning lades hemmansdelar åter samman. Sedan 1950-talet har det skett omfattande sammanslagningar till större enheter.
Bebyggelsen i Brålanda socken domineras i dag av mellanstora gårdar som ligger utplacerade på slätten, ibland på mindre höjdpartier.
Mangårdsbyggnaderna är oftast av typen västsvenskt dubbelhus. Det förekommer även en del Dalslandsstugor i trakten. Det är ovanligt med parstugor, sexdelade planer så som salsbyggnaden samt mindre byggnadstyper som framkammarstuga m m. Ladugårdsbyggnaderna är ofta byggda i början av 1900-talet eller senare. Få äldre ladugårdar är bevarade.
Gårdbebyggelsen i socknen är av västsvensk gårdstyp, d v s en oregelbunden gårdsform där byggnadernas läge och inbördes förhållande varierar stort. Mangårdsbyggnaden är ofta skild från ekonomibyggnaderna på något sätt, t ex genom en häck, buskar, staket, en väg eller endast genom grupperingen.


Till startsidan