Vassända och Naglum var ursprungligen två socknar som sammanslogs 1887. Redan 1800 togs dock den gemensamma kyrkan vid Båberg i bruk, Vassända-Naglums kyrka. Socknarna smälte under 1800-talet succesivt samman och fick 1862 en gemensam kommunalstämma i samband med en landsomfattande kommunalreform. Sockens tidigare gränser sammanfaller till stora delar med nuvarande Vänersborgs församlings. Socknen sträckte sig frän Dalslandsgränsen i norr till Öresjön, som delvis bildar gräns mot Bohuslän, i söder. Numera följer gränsen till Trollhättan grovt sett en väst-östlig linje strax söder om Vassända-Naglums kyrka. Mot väster gränsar Vänersborgs församling till Väne-Ryr och i öster går gränsen till Västra Tunhems socken längs Göta älv.
Landskapsbilden kännetecknas av odlade dalslätter mellan brant uppstigande låga bergsplatåer. Odlingsmarken finns främst kring nuvarande och tidigare sjöar och vattendrag. Botereds- och Öxneredssjöarna sträcker sig i öst-västlig riktning mot Gundlebosjön i Väne-Ryr och ingår i ett stråk med sjöar som en gång var tänkta som en del av ett kanalsystem mellan Vänersborg och Uddevalla. Likaså finns från Vassbotten, en eutrof (avsnörd vik) vid Vanens sydspets, ett stråk med odlingsmark längs Edsvägen söderut mot Trollhättan. I områdets sydöstra del ligger de stora egendomarna Onsjö och Önafors i utkanten av den bördiga Tunhemsslätten på andra sidan Göta älv, Jordbruksbebyggelsen domineras annars av små- och medelstora gårdar med torpbebyggelse i utkanterna av de öppna odlingsområdena.
Huvuddelen av Vänersborgs stadsbebyggelse är belägen på norra delen av den ö (Huvudnäsön) som omsluts av Vänern, Göta älv, Vassbotten och Karls grav. Sammanhängande tätbebyggelse sträcker sig nordväst härom över Blåsut till Öxnered. Utanför innerstaden dominerar villa- och egnahemsbebyggelse tillsammans med några områden med två- och trevånings flerbostadshus i stadens södra del. I övrigt finns tätbebyggelse i Grunnebo. Samhället har vuxit fram kring den station som anlades vid Grunnebo hed (militärt övningsfält 1863–1906) utefter Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg (UVHJ), klar 1867. Stationen är borta men rester av perrongen finns kvar. Bebyggelsen i det lilla samhället har tillkommit under 1900-talet och består av villor, några industrifastigheter, och vid den nedlagda skolan tre mindre flerbostadshus.
Socknarna Vassända och Naglum har medeltida eller äldre ursprung medan Vänersborg och dess föregångare Brätte utvecklats från l500-talet och framåt.
Vassända, "vattnets ända" sjön Vassbottens södra spets är omnämnd sedan 1397. Platsen erbjöd en skyddad hamn och på grund av fallen i Göta älv tvingades man här att omlasta varor för hästtransport längs Edsvägen till Åkerström nedströms Trollhättefallen. Från l500-talet ökade svensk exporthandel med bl a järn- och skogsprodukter från Värmland och Dalsland över Vänern och Göteborg. Vid Vassända växte handelsstaden Brätte fram (stadsprivilegier ca 1585). Stadens geografiska läge var dock ofördelaktigt ur militär synpunkt samtidigt som Vassbotten efter hand blev alltför grund för sjöfarten. Till detta kom handelskonkurrens från det nygrundade Göteborg (privilegier 1621). År 1644 gavs privilegier för den nya staden Vänersborg, till vilken flera byggnader flyttades. Framgrävda rester av Brätte finns idag vid Vassbottens södra ända och ca en km norr härom är grunden efter Vassändas medeltida kyrka belägen.
Naglums socken är omnämnd från 1397. Förledet i namnet kan härledas till betydelsen "i centrum" jfr nav) syftande till bygdens centrala läge. Mellan byarna Naglum och Malöga vid Naglumssund fanns i äldre tider den viktigaste överfarten vid Göta älvs övre lopp. I samband med Vänersborgs framväxt övertogs dock den rollen av Nyebro, ursprungligen Rånnums bro, som byggdes i slutet av 1600-talet landsvägen österifrån till Vänersborg anlades. Naglums medeltida kyrkoruin är belägen ca 1200 m norr om Stallbackabron vilken därmed kan sägas vara en återgång till ett äldre kommunikationsläge. Ca två km söder nedströms älven, i Trollhättans kommun, finns resterna av den medeltida borgen Ekholm. Denna var belägen på Ekholmen, en liten ö numera kallad Slottsön, och var under en period förvaltningscentrum i Ekholms län som tidvis omfattade Väne, Flundre och Bjärke samt delar av Valbo, Åse och Viste härader.
Genom dess geografiska placering har olika kommunikationsleder haft stor betydelse för utvecklingen inom nuvarande Vänersborgs socken. Vid Brätte mötte vattenleden över Vänern vägen från Skara, Lidköping och det inre av Västergötland. Härifrån fortsatte landsvägar norrut mot Dalsland och västerut mot Uddevalla. Den från 15OO-talet allt intensivare trafiken på Edsvägen kom från 1700-talets slut av övertas av kanaltrafik. Kanalen Karls grav påbörjades 1609, under Karl IX regeringsperiod, och den första slussen tillkom 1752. I och med öppnandet av "Gustafs slussar" 1777 minskade transporterna på Edsvägen och då hela Trollhätte kanal öppnades 1800 upphörde de helt. Under 1860- och 70-talen tillkom järnvägen då Bergslagsbanan och Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg (UVHJ) anlades och möttes vid Öxnered. För kontinuiteten inom vägtrafiken svarar idag riksväg 44 och 45.
Till en gränsbygds historia hör också ett flertal spår efter krigshändelser och militära verksamheter. Vänersborgs var ursprungligen en befäst stad med strategiskt läge som gränspostering mot väster och som skydd för handelsvägen över Vänern mot Västerhavet.
Vid både den s k Hannibalsfejden 1644 och Gyldenlöwsfejden 1676 intogs staden och skövlades av dansk-norska trupper. Stadens militära övningsfält var från 1680-talet förlagt till Nygårdsängen, intill nuvarande Gropbron, från vilken dåvarande Västgöta-Dals regemente flyttade till Grunnebo hed 1863. Regementet upphörde 1906 och överflyttades till Kungliga Hallands regemente i Halmstad. Åren 1916–27 var Västgöta regemente förlagt till nyuppförda kasernbyggnader på det gamla landeriet Niklasbergs mark i Vänersborgs sydöstra del. Spåren efter verksamheten är fortfarande avläsbar genom de bevarade kasernbyggnaderna som är beläget i relativt nära anslutning till stadens centrala delar. Då markområdet (söder om Holmängen) reserverades för regementets räkning styrdes istället stadens utbyggnad söderut över Torpa.
Tillbaka till startsidan